Borderline
Skrivet den 2009-12-13 @ 03:24:37
Just så känner jag mig ibland. Allt är svart på vitt & det finns inga andra möjligheter. Fast så är det ju naturligtvis inte, inte i verkligheten. Det finns alltid andra möjligheter & andra håll man kan välja att gå åt.
(O)lyckligtvis så råkar jag vara en person som drar mig till faror & kommer jag till ett vägskäl väljer jag den osäkra vägen före den säkra. Det är positivt/negativt beroende på hur man ser det.
Det positiva är att man får mycket nya upplevelser, erfarenhet & nya perspektiv. Det negativa är naturligtvis att det är osäkert.
Jag anser dock att man måste våga välja den osäkra vägen ibland för att få ut så mycket som möjligt av livet. Men ibland önskar jag verkligen att jag kunde köra på det säkra kortet, det hade varit mycket enklare. Men eftersom att jag inte är en sån person & aldrig kommer att ändra på det om jag inte verkligen vill så är det är förmodligen bara till att acceptera och köra på. Jag menar, vad gör det om hundra år?
"Oavsett vad ni säger om att det inte är mitt fel & att det inte är mig det beror på så kan jag inte sluta klandra mig själv, jag kanske inte ÄR problemet, men jag VÄLJER problemet, den osäkra vägen"